PLAY: Se våra klipp här
Jag hade först tänkt skriva om att det äntligen var dags. Att väntans tider var över. Men, självklart, nej. Den som läst tidigare blogginlägg vet att jag väntar på att få förverkliga drömmen om att slutligen få uppleva en delägd starthäst och allt var egentligen klappat och klart. Jag hade till och med börjat planera resan till Halmstad på måndag. Men i det sista rakbanejobbet inför anmälan stod inte Britt Palema att känna igen och det blev inget lopp. Inget allvarligt som det verkar men det blir till att vänta ytterligare. Men jag är bra på att vänta.
Så jag får skriva om något helt annat. Poker. Men med en koppling till trav. Så var lugna. Man kan säga att poker är mitt huvudsakliga fritidsintresse. Men jag ska inte ödsla kraft på att älta mina mediokra framgångar. Så var lugna. Igen. Däremot finns en rolig ”anekdot” från det som skulle bli upprinnelsen till mitt och många miljoner andras nyfödda pokerintresse.
För min del startade det i skiftet 2003-2004. Klassiska årtal i pokervärlden. Jag förströdde vakna nätter med att betrakta några av alla de pokersändningar som började poppa upp på televisionen. Först fattade jag nada. Jag hade lärt mig att poker spelades med fem kort på handen och ett byte. Ganska trist alltså. Men här spelade de någon annan obegriplig variant där alla delade några av korten. Så småningom gick det upp för mig hur det hela var uträknat och nyfikenhet hade slagit rot.
Anledningen till den här plötsliga explosionen av världsomfattande pokerspelande går det egentligen att tacka en enskild person för (mest). Den som är bara något intresserad av spelet känner till Chris Moneymaker. En kille som i allra högsta grad personifierade begreppet pokeramatör och kvalade in via nätet till WSOP Main Event 2003 (alltså Poker-VM) för 39 dollar. Skramlade ihop till Las Vegas-trippen med nöd och näppe – och givetvis vann hela faderullan. En verklig askungesaga som blev födelse till ”poker-boomen”.
Men, det hela kunde ha tagit en helt annan vändning. Platsen som evig pokerlegend kunde tagits av en travamatör från Varberg. Olof Thorson heter han. När endast två bord återstod av Poker-VM 2003 (16 spelare av ursprungliga 839) heter hela turneringens ledare just Olof Thorson. Han är på väg mot en ganska så säker plats på finalbordet i det som skulle bli världens mest omskrivna pokerturnering. Men så händer det ödesdigra. Det som inte får ske. Mardrömmen. Thorson gör en heroisk syn i en jättepott. Helt rätt visar det sig. Han leder. Till sista kortet. En hjärter åtta som den gode Olof antagligen aldrig kommer glömma. Sedan, direkt i påföljande hand. Två kungar. Ett enormt tillfälle att komma tillbaka. Men allt slutar i katastrof. Från chipledare till utslagen på 16:e plats i två händer.
Se Olof Thorsons två ödesdigra händer här
Det som hände sedan är som det brukar heta, historia. Moneymaker vann allt och 2,5 miljoner dollar och förändrade pokervärlden för alltid. Tre år senare hade deltagarantalet i VM tiodubblats (8773 spelare). Olofs placering är fortfarande den tredje bästa i Poker-VM av en svensk. Den som varit bättre är - hans egen son. William som slutade på 13:e plats 2006. Allra bäst dock Mattias Andersson som slutade 8:a 2004.
Jag kom att tänka på den här episoden eftersom jag såg att Olof Thorson poppar upp titt som tätt i segerlistorna för närvarande. 6 segrar på 18 starter för hans hästar bara i år är ett strålande facit. Tveklöst en man med fler än en sträng på sin lyra.
Daniel Olsson
